IVO:s uppdrag behöver renodlas

SKR vill att IVO ska vara en skarp tillsynsmyndighet: En som gör nytta för brukarna, och som kommunerna känner tillit till. Det måste gå att förena.

För inte så länge sedan hörde en socialchef av sig och berättade att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, begärt ut 767 journaler från kommunens äldreboenden. Det motsvarar 230 000 A4-sidor. Bara att skriva ut allt beräknades ta 21 arbetsdagar. Socialchefen var upprörd. Personalen var självklart uppgiven.

En enorm arbetsbörda för kommunerna

Jag är också upprörd. Men jag är inte förvånad. Den här omfattande insamlingen initierades redan i juni. Detta trots pandemin, och trots att det var mitt i semestertider när medarbetare och chefer som slitit hårt behövde ledighet och vila. SKR och kommunerna försökte föra dialog med IVO om det olämpliga i att göra detta just nu. Vi upplever att vi inte blev lyssnade till.

Jag vill vara tydlig. Att IVO granskar socialtjänsten är viktigt och bra. Det hjälper kommunerna att vässa förbättringsarbetet och ger dem fler verktyg att utveckla kvaliteten. Det är positivt för socialtjänstens medarbetare, och tryggt för de invånare som behöver socialtjänstens stöd.

Men det som sker nu är inte okej. Det verkar inte spela någon roll att det i IVO:s regeringsuppdrag står att insamling av data inte får öka kommunernas arbetsbörda. Under hösten har IVO begärt in 60 000 journaler från kommuner runt om i landet.

Vad är det IVO gör?

Insamlingen är ett led i IVO:s nya arbetssätt, som handlar om att myndigheten går mot en datadriven tillsyn där stora mängder dokumentation granskas. Det behöver inte vara fel i sig. Men hos IVO har det skett en förskjutning, både i myndighetens syn på sitt uppdrag och i förhållningssättet till kommuner. För att förstå förändringen kan det vara nyttigt att blicka några år tillbaka.

Under årens lopp har statens tillsyn förbättrats och förändrats. Ni som varit med lika länge som jag vet att den från början låg hos länsstyrelserna. De hade en god insyn i det lokala arbetet och gav stöd då socialtjänsten behövde diskutera svåra komplicerade ärenden.

2010 flyttade tillsynen till Socialstyrelsen. Intentionen var att göra stödet mer likvärdigt över landet. Ett annat gott skäl var att få tillsynen att hänga ihop med myndighetens kunskapsuppdrag. Regeringen föreslog då att införa möjligheter för Socialstyrelsen att utfärda föreläggande för att avhjälpa missförhållanden som har betydelse för enskildas möjligheter att få de insatser de har rätt till. Föreläggandet fick förenas med vite. I vissa allvarliga fall kunde myndigheten förbjuda fortsatt verksamhet. Socialstyrelsen fick även rätt att inhämta upplysningar, handlingar och annat material.

Tre år senare – den 1 juni 2013 – flyttas tillsynen igen, till den nya myndigheten IVO. Även här var skälet gott. Tillsynen behövde göras fristående från Socialstyrelsens arbete med normering, kunskapsutveckling och utdelning av statsbidrag. Tanken var att få till en skarpare, självständig tillsynsmyndighet.

Kursändring hos IVO

Sedan IVO fick uppdraget 2013 har myndigheten själv flyttat fokus. Från att i början ha närmat sig huvudmän och brukare med utgångspunkt i att dialog leder till varaktig förändring – till att rikta in sig på datatillgång för att analysera hur vården och omsorgen hanterar sin verksamhet. Det har gjort IVO till den enda myndighet som på nationell nivå tar in personnummerbaserad statistik på socialtjänstens område, om vi bortser från Socialstyrelsens mängdstatistik, och statistiken inom forskning.

Att IVO utvecklar sin verksamhet är bra. Men IVO:s kursändring får konsekvenser – för socialtjänsten och i förlängningen för dem vi är till för. Hårdraget kan man säga att IVO nu granskar vad personalen dokumenterar – inte vad de faktiskt gör eller hur brukarna upplever den omsorg de får. Man kan fråga: Leder det till bättre kvalitet, när personal lägger mängder av tid på fylla i enkäter och skicka journaler? Har IVO ens laglig grund att hantera så stora mängder personuppgifter?

Kommunerna oroas över säkerheten i hanteringen. De ifrågasätter även syftet. Personuppgifter får bara samlas in för specifika, angivna och berättigade ändamål. Värnas brukarnas integritet? Är mängden uppgifter IVO samlar in proportionerlig i förhållande till syftet? Och borde inte Socialstyrelsen vara den myndighet som ska hantera statistiken? Det är ju ändå de som har uppdraget att främja utveckling i socialtjänsten utifrån bästa tillgängliga kunskap.

En annan oroande trend är att IVO har börjat rikta sig direkt till baspersonal, brukare och enhetschefer – utan att informera socialtjänstens ledning. Det är viktigt att de som är närmast verksamheten hörs och får säga sin mening. Men lika viktigt är förståelsen för att kommunernas kvalitets- och förbättringsarbetet involverar såväl ledning som medarbetare och brukare. Att stödja och låta socialtjänsten utveckla sitt arbete med Lex Sarah och Lex Maria är en mycket bättre väg. Det är också mer effektivt, eftersom avvikelsehanteringen ska vara integrerad del i verksamhetens uppföljnings- och kvalitetsarbete. Inte minst är det en fråga om tillit. Socialtjänsten vill inget annat än förbättring.

Råd för att förbättra tillsynen

Mitt bästa råd nu är att lyssna på kommunerna och lära av historien. Det fanns goda skäl varför tillsynen flyttades från Socialstyrelsen till IVO. Här är mina medskick för att förbättra tillsynen:

  • Renodla IVO:s och Socialstyrelsens roller och uppdrag
    IVO:s uppdrag bör vara att tillsyna och identifiera brister. Socialstyrelsens uppdrag bör vara att ge socialtjänsten kunskap och verktyg att jobba med förbättringsarbetet. Då behövs en tydlig och systematisk samverkan där Socialstyrelsens arbete jackar i IVO:s – utan att gränserna mellan de båda myndigheternas uppdrag för den delen suddas ut. Målet måste vara att ge ett effektivt stöd för socialtjänstens utveckling.
  • Ge Socialstyrelsen uppdraget att inhämta personnummerbaserad statistik
    Hittills har det funnits få lagliga möjligheter att samla in och analysera personnummerbaserad statistik för socialtjänsten på nationell nivå. I betänkandet Hållbar socialtjänst – En ny socialtjänstlag SOU 2020:47 föreslås en ly lag om socialtjänstdataregister som möjliggör detta. SKR är positiv till förslaget, eftersom det förbättrar förutsättningarna för en kunskapsbaserad socialtjänst. Men vilken myndighet samlar in statiken påverkar vilka uppgifter som samlas in, hur de analyseras och används. IVO:s fokus är att upptäcka brister. Socialstyrelsens att följa upp verksamhet, ta fram statistik och utveckla kunskap. Därför borde Socialstyrelsen få uppdraget att hantera den personnummerbaserade statistiken. Det är inte rätt att IVO är den enda myndighet som ska ha den befogenheten.
  • Minska socialtjänstens börda att lämna in uppgifter
    SKR ser positivt på att IVO utvecklar system för insamling och analys. Men större mängder data innebär inte automatiskt att tillsynen och analysen blir mer kvalitativ och träffsäker. Vilken information som inhämtas och vad som analyseras, är det som avgör om tillsynen gör nytta. Framför allt får inte insamlingen belasta kommunerna. De resurserna behöver kommunerna lägga på utveckling, stöd och service till sina invånare. Därför är det viktigt att IVO:s insamling sker i dialog med kommunerna.
  • Stärk tilliten mellan IVO och socialtjänsten – för brukarnas bästa
    God dialog och tillit är viktiga förutsättningar för att IVO ska kunna genomföra sitt uppdrag på bästa sätt. De är också viktiga förutsättningar för att socialtjänsten ska kunna använda resultaten av tillsynen i nästa steg. Huvudfokus måste vara att hitta lösningar tillsammans.

Så tillbaka till min ursprungsfråga. Går det att förena skarp tillsyn med tillit? Det är klart det gör. Jag vill att vi på SKR, kommunerna och IVO gör ett nytt försök att verkligen lyssna på varandra. Vi gör ju det här för invånarnas skull.

Skribent

Kommentarer

    Du måste vara inloggad för att få kommentera

    Stängd för fler kommentarer

    900

    Regler för kommentarer

    Kommentarer som innehåller stötande innehåll, eller innehåll som inte alls har med ämnet att göra kommer att sorteras bort.

    Här är våra regler:

    • Kommentarerna ska hålla en god ton.
    • Kommentarer får inte innehålla hat eller hot
    • Kommentarerna ska vara kopplade till inlägget
    • Kommentarer riktade till andra aktörer/verksamheter kommer inte att publiceras.
    • Kommentarer får inte utgöra spam. Spam är när inlägg av samma typ återkommer med hög frekvens från en eller ett fåtal användare.

    Kontakta oss

    Kontaktformulär SKR








    Verifiering * (obligatorisk)
    Vi kontrollerar att du är en människa och inte en robot.

    Om bloggen

    Vi som bloggar här arbetar med frågor om social omsorg och stöd på SKR.

    Vi skriver aktuellt om äldreomsorg, barn och unga, missbruk och beroende, funktionshindersfrågor och annat inom socialtjänsten.

    Prenumeration

    Prenumerera

    Sök i bloggen