Frågor och svar om bemanningsfrågor, allmänt

Arbetsgivaren har många verktyg till sitt förfogande för att förstärka resurser och säkra bemanningen. Förstärkning kan exempelvis ske genom

• nyrekrytering, förutsatt att ingen annan har anspråk på sådan tjänst,
• utlåning och inlåning av personal mellan kommuner och regioner,
• anlita inhyrd personal via bemanningsföretag.

Möjligheter och befogenheter för arbetsgivaren att använda den egna personalen kan kort och övergripande sägas vara

• genom överenskommelse öka sysselsättningsgraden för medarbetare under en period,
• göra schemaändringar eller förskjuta arbetstid,
• använda övertid och mertid på ett ansvarsfullt och fördelat sätt,
• vid behov använda jour och beredskap,
• beordra arbetstagare att vikariera för annan när det fordras (så kallat vikariatsförordnande),
• tillfälligt ändra placering eller arbetsuppgifter inom ramen för arbetsskyldigheten,
• teckna lokala kollektivavtal som ökar den arbetade tiden på något sätt,
• när oförutsedda händelser inträffar kan tillfälliga avvikelser från dygns och veckovila behöva ske.

Arbetsgivaren måste hela tiden säkerställa att den sammanlagda arbetstiden för medarbetaren inte överstiger vad som tillåts i 10 b § ATL, dvs. högst 48 timmar i genomsnitt under varje sjudagarsperiod under en beräkningsperiod på högst fyra månader. I begreppet arbetstid ingår dels tid då arbete utförs - dvs. ordinarie arbetstid, övertid, nödfallsövertid och mertid – dels jourtid då arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för att vid behov utföra arbete.

Ovan nämnda förstärkningar, möjligheter och befogenheter behöver givetvis hanteras ansvarsfullt för att undvika ohälsosam arbetsbelastning och förebygga ohälsa.

Läs därför mer om regler och detaljer kring varje möjlighet/befogenhet i Cirkulär 20:13.

För att förbereda för ett ökat inflöde av människor på flykt från kriget i Ukraina kan arbetsgivarna i kommuner och regioner behöva förstärka resurser och bemanning på olika sätt till sina verksamheter. De möjligheter som arbetsgivaren har för sin personal, exempelvis att ändra scheman och ta ut övertid, är lösningar som måste tillämpas ansvarsfullt.

För att undvika ohälsosam arbetsbelastning och förebygga ohälsa och olycksfall ska riskbedömningar av arbetsmiljön genomföras både fortlöpande och inför förändringar i verksamheten. Det finns därför anledning att söka samförstånd i mesta möjliga mån med berörda fackliga organisationer om tilltänkta åtgärder och att hålla skyddsombud informerade.

Arbetsgivaren behöver ta fram scenarier och utforma planer för att klara av en ökad arbetsbörda och säkra bemanningen:

• Gör en prioritering av verksamheterna i nära samarbete med verksamhetscheferna. Svara på frågor som: vad kan skjutas fram, vad kan ställas in och vad måste absolut vara igång?
  
  
• Ha en löpande dialog med de fackliga organisationerna om arbetet och de prioriteringar som kommer att behöva göras.
  
  
• Inventera alla möjligheter till bemanningsförstärkning. Erbjud deltidsanställda att gå upp på heltid, ta in extrapersonal, studenter, tidigare anställda, pensionärer, bemanningspooler. Går det att snabbutbilda? Finns möjlighet att rekrytera från andra verksamheter på orten där personal permitterats? Finns resurser i frivilligverksamheten som kan bidra?
  
  
• Ha en dialog med medarbetare i de verksamheter som inte är högst prioriterade om att de behöver vara beredda på att behöva förstärka i den mest akuta verksamheten. Säkra gemensamt att dialogen fungerar och är konstruktiv. För också dialog på individnivå – mellan chef och medarbetare. Utgångspunkten är att alla kan och behöver bidra med något, men det kan ske på olika sätt.
  
  
• Frivillighet är första alternativet. I ett mycket kritiskt läge kan dock frågan ställas på sin spets, och ytterst kan arbetsgivaren tillfälligt beordra en arbetstagare att vikariera för annan personal. Det kan innebära att personal får arbeta med helt andra uppgifter än det man normalt gör, förutsatt att personen har kompetens för uppgiften.

Totalförsvarsplikt gäller för varje svensk medborgare från början av det kalenderår när han eller hon fyller sexton år till slutet av det kalenderår när han eller hon fyller sjuttio år. Totalförsvarsplikten gäller också under motsvarande tid för var och en som utan att vara svensk medborgare är bosatt i Sverige. Skyldighet att tjänstgöra sker i den omfattning som hens hälsotillstånd medger.

Totalförsvarsplikt fullgörs enligt lagen om totalförsvarsplikt genom värnplikt, civilplikt eller allmän tjänsteplikt.

Värnplikten och civilplikten omfattar

• grundutbildning
• repetitionsutbildning
• beredskapstjänstgöring och
  
• krigstjänstgöring.

Civilplikt är vilande, men om civilplikten skulle aktiveras kan regeringen föreskriva i vilka verksamheter som civilplikt ska fullgöras.

Om regeringen beslutat om höjd beredskap kan regeringen även besluta om allmän tjänsteplikt. Då kan regeringen eller den myndighet som regeringen bestämt, besluta vilken verksamhet och vem som ska omfattas av den allmänna tjänsteplikten. Det sker utifrån bedömning av vilken verksamhet som är av särskild vikt för totalförsvaret att upprätthålla.

Allmän tjänsteplikt fullgörs av den som är totalförsvarspliktig genom att individen kvarstår i sin anställning eller fullföljer uppdrag, tjänstgör enligt frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret eller utför arbete som anvisas av en myndighet. Alla totalförsvarspliktiga, förutom värnpliktiga och civilpliktiga, kan tas i anspråk med allmän tjänsteplikt.

Viktigt i sammanhanget är att något beslut om höjd beredskap i Sverige finns inte i dagsläget.

Läs vidare

Totalförsvarsplikt, MSB

Totalförsvarsplikt, Försvarsmakten